Om gud finns, så är han jävligt orättvis.

 
Alltid när det närmar sig jul så börjar jag alltid tänka på alla nära som har gått bort. För mig känns det inte som någon jul när någon som alltid har varit med, nu bara fattas. Hur länge sörjer man det här? Finns himlen och helvetet? Är döden något jävla straff från gud? Man kan ju inte direkt iförväg bestämma hur länge man ska sörja? " Sorgen har sin tid och vi alla måste gå vidare?" Men fuck that helt enkelt, sorgen försvinner inte. Alla minnen är värst, & att man aldrig mer komma få skapa minnen är ännu värre.